FranskaSvea.blogg.se

Jippie äntligen snö igen! Det är så himla kul med snö. Igår kväll var Teo och jag och jagad alla flingor. Kul men jättejobbigt. Idag var det dessutom lite snö på marken och då kunde man både ploga och äta snö. Vi sprang omkring som tokar av lycka, skuttade och hoppade. Ja, både Teo och jag blev som valpar på nytt. Vi jagade varandra och vi brottades. Sen grävde vi i snön efter pinnar att leka med och att bita sönder. Hur kul som helst! Sen blev det mycket nosa för allt luktar lite annorlunda nu. På väg hem hittade jag en av pinnarna som vi lekt med och den var så fin att jag bar den hela vägn hem. Jag ville ta med den in, men det fick jag inte för Matte. Så hon tvingade mig att lämna den ute. Typiskt! Men jag har kvar den på gården i alla fall. Matte lyckades inte ta några bilder när vi lekte, så det blev istället på

när jag nosar omkring.

Matte har jobbat natt igen. Då brukar det bli en riktig tråkig dag för hon ska sova! Hon tog med oss på en snabb promis, vi fick mat och sen lade hon sig. Jag tror att Matte åt frukost innan hon la sig. Ja, Teo och jag kröp också till kojs. Efter några timmar kom en av mina människosystrar hem. Det visade sig att hon kom med sitt flyttlass. Hon ska flytta hem! Yippiiiiiii! Matte och Husse hjälpte till att bära, men jag fick inte hjälpa till att dra. Teo och jag blev instängda i ett rum bakom kompostgaller. Så där satt vi som två fån och glodde! Teo sa inget, men jag gnällde lite. Men ingen brydde sig utan alla sprang ut och in med lådor och annat. Ja, så nu är hela familjen samlad. Jag fick förresten en present av människosystern, en mjukiselefant. Vad kul det var! Jag drog och slet i den så efter en kort stund var det bara småbitar av den. På kvällen gick Matte ut med oss på en långpromenad. Det var riktigt mysigt fast det var kolmörkt. Vi hade på oss reflexvästar och Matte hade pannlampa. Men jag måste erkänna att jag var lite mörkrädd. När ingen hade tid med oss roade vi oss själva med lite dragkamp och även lite pussande.

Jippie! Dags för spårning igen. Teo och jag blev helt tossiga på morgonen när Matte började att plocka fram alla spårattiraljer. Vi sprang efter Matte, hoppade och skuttade. Vi tycker att det är så himla kul. Ja, så vi packade in oss och alla grejer i bilen och så bar det iväg till samma skog som förra gången. Där mötte Mattes kompis upp med sina rottisar.

Först lade Matte och hennes kompis 4 olika spår. Efter det åkte vi till ett annat ställe och blev rastade. Vi fick springa lösa och det är alltid lika kul. Mycket att lukta på och upptäcka. Idag var det en stor traktor ( jag visste inte då att det var en traktor, men Matte berättade det för mig sen) som stod parkerad och jag tyckte att den var riktigt otäck. Jag reste ragg och skällde. Å vet ni vad, Matte bara skrattade åt mig. Elakt tycker jag! Men Matte följde med mig fram till traktorn och jag fick nosa på och runt den. Då var den inte så farlig. Det var nästan lite genant att jag skällde så hemskt på den, men det är bäst att ta det säkra före det osäkra.

Ja, efter springandet och nosandet åkte vi tillbaka där vi lagt spåren. Jag fick spåra först och idag var jag lite mera koncentrerad och det gick jätte bra. Ända tills Matte hade lagt ut en pinne istället för leksak. Jag ville INTE släppa den för den var ju skitgod att tugga på. Okey till slut släppte jag, men då passade jag på att bita på alla pinnar som jag kom åt. Matte blev jääättesur och sa till på skarpen att jag skulle skärpa mig och då var det bäst att lyda. Så resten av spåret gick galant. Matte var stolt över mig efteråt och jag fick mycket beröm och godis. För rottisgänget gick det också bra. men jag måste ända säga att jag är bäst för tänk på mina korta ben i ris och annat som är i skogen.

Efteråt fikade Matte och njöt i den sköna solen och det var hon värd. Visst är jag snygg i min spårsele! Här spårar jag som bara den och fort går det. Därför är bilden lite

suddig.

 

Ha det gött allihop!

Ja, det är så ooorättvist! Härom dagen åkte Matte iväg på eftermiddagen. Jag tänkte att:-Jaha då ska hon jobba igen. För oftast när hon åker vid den tiden ska hon jobba. Det var helt ok för Husse och ena människosyrran var hemma. Det var som vanligt och Husse skötte om rastning och maten. Sen åkte även han till jobbet sin vanliga tid och Teo och jag blev själva. Människosystrarna har jag inte riktigt koll på för de kommer och går lite hur som helst. Så vi lade oss att sova och väntade på Matte för hon brukar komma innan Husse. Ja, så kom hon tidigare än vanligt! Jippie, Teo och jag blev jätte glada! Meen vad nu då? När hon kom in luktade hon inte som vanligt. Hon luktade hund! Mycket hund dessutom. Jag nosade på hennes skor, byxor, väska, ja allt som hon hade med sig hem. Hon luktade många, många olika dofter. Efter en stund kände jag igen dofterna: Det var starka dofter av valpar, doft av husse och matte som jag föddes hos, min halvsyster Barbros doft kände jag igen och sist men inte minst min Mammas doft. OCH JAG FICK INTE FÖLJA MED!!!! Gu,va oooooooorättvist! Matte berättade att Barbro hade fått 9 små söta valpar och på så sätt hade jag blivit Moster! Häftigt va! Tänk att jag är Moster till 9 valpar! Men jag skulle gärna velat varit med och tittat på dem, men icke. Här är 8 av mina syskonbarn när de ska äta. Söta va!

 

Jag kommer inte ihåg om jag berättat att min favoritmänniskosyster (långt ord) har varit borta jäääättelänge. Hon reste till Indien med en kompis för längesedan och Matte har berättat lite om att min människosyster har haft det bra. Hur hon nu kan ha det utan mig?! Jag har faktiskt längtat jättemycket efter henne, men ingen har förstått det. Men i förrgår kväll fick jag en stor överraskning! Helt plötsligt stod min favomänniskosyster i hallen!!!!!! Gissa om jag blev glad. Jag studsade och hoppade, ja jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag pussade och pussade och pussade. Sen följde jag henne heeela kvällen. Det bästa av allt var att hon skulle sova hos oss och jag fick sova i hennes säng. Jag låg så tätt intill som jag bara kunde Ja, jag svek nog Matte och jag tror att hon blev lite avundsjuk. Det får hon tåla, jag har ju sovit varenda natt med henne ett långt tag. Nu ska min människosyster vara hemma ett tag och ska även bo hos oss. Jippie!

 

Nu är det verkligen mörkt på kvällarna. Till saken hör att jag är liite mörkrädd, men det skulle jag aaaldrig erkänna för någon. Härom kvällen följde en av mina människosystrar med ut på promenad och det var mysigt när vi var fyra stycken. Jag var faktiskt mindre rädd när vi var flera. Vi gick först på en stig i skogen alldeles nära vårt hus och sen gick vi längs en väg med gatljus. När man går längs en väg är det väldigt viktigt att ha reflexer för att synas och det har alltid jag. 

 

Fin-fint väder och då bestämde Matte att vi skulle ut och spåra. Vi fick sällskap av Matte kompis Pia och hennes två rottisar. Matte och Pia gick ut spår till oss hundar och då fick vi sitta i bilen. Det var hur tråkigt som helst så jag kunde inte vara tyst. Jag både gnällde och småskällde lite, men det hjälpte inte ett dugg. Sen åkte vi iväg till ettt annat ställe och fick springa för att rastas. Under tiden fick spåren ligga till sig. För min del var det nästa första gången någon följde med Matte och mig när jag spårade, så jag hade lite svårt att koncentrera mig för jag blev såå nervös. Men efter ett tag glömde jag bort att vi hade sällskap. Det gick jätte bra! Jag hittade alla saker som Matte lagt ut. Både Pia och Matte tyckte att jag var väldigt, väldigt duktig! Men det vet jag ju redan. Det tråkiga var ju att Matte inte kollat att batterierna i kameran var kass, så det blev inga bilder. (Det är inte först gången det händer och säker inte sista heller. Matte är ju så förvirrad och glömmer saker.) Men det var kul att det gick bra för mig och det gick bra för rottisgänget också efter vad jag hörde av jubelrop och ståhej i skogen. När jag kom hem var jag såå trött. Tog med med ett gosedjur och la mig

favvofåtöljen.

 

Ha det gött och trevlig helg på er!

En riktig grå och trist höstdag, men ut och springa vill man ju. Matte tog med oss ut på åkrarna som går längs älven och där är det kul att spriinga. Det som är lite jobbigt är ju att det är så fruktansvärt blött. Där vi gick idag är det så mycket olika dofter och det är intressant. Teo och jag sprang i kapp, men han har så långa ben så jag blir alltid efter, suck! Det kvittar hur mycket jag tar i så vinner jag aaaldrig. Det suger! Matte kastade pinnar åt oss i högt gräs och då fick vi både springa och leta. Då vann jag faktiskt ibland, för man såg inte var pinnen låg så man fick använda nosen. Men som vanligt när jag hittade pinnen först tog Teo den ifrån mig. Det är ganska okey för han är ju den som bestämmer. Dessutom är det kul de stunder han vill leka med mig. Matte skrattade åt mig när jag sprang i det höga gräset för jag såg tydligen ut som en hare när jag skuttade fram. Lite pinsamt, men det är kul när man kan roar nån. Här känner jag lukten av nått smarrigt!

 

Efter det hittade jag något riktigt smaskigt och det rullade jag mig i. Riktigt gott luktade det, så gnuggade in heela mig! Matte kom springande och skrek och jag fattade ingenting. Jag fick skäll och så kopplade hon mig. Fy, vilken glädjeförstörare!! När hon lyfte in mig i bilen lät det som hon skulle kräkas och sa att det var det värsta hon känt på länge. Ja, Matte och jag har inte alls samma smak. När vi kom hem ledde hon mig direkt in i duschen. Duscha är ingen höjdare, men jag stod ut. Matte som är just, fast hon var lite sur på mig, gav mig belöning efteråt. Jag får alltid godis efter bad och dusch. Idag var det levergodis. Mums!

                                         Dusch är verkligen inte kul! Men efteråt är det skönt,när Matte svept in mig i en filt.

 

Som ni förstår är jag trött efter allt som hänt, så nu ska jag krypa in under filten och sova en stund. Ha det gött!