FranskaSvea.blogg.se

Ja, nu har jag det jobbigt och jag mår inte bra. Varför det kanske Ni undrar? Jo, jag löper! Vilket gör att jag är jätte frusen och vill helst ligga framför brasan och sova mest hela tiden. Promenaderna i kylan är jobbiga och det blir korta sådana. man vill ju inte bli kall om lilla stjärten.Så jag följer inte med på Teos långpromenader. Dessutom känns min kropp helt upp och ner. Tur man har Teo för han tröstar mig och håller mig ren i alla ändar. Men vet Ni vad det allra värsta är? Jo, jag måste ha på mig trosor eller tikskydd! Usch! Tikskyddet hade jag i början, men av det fick jag skavsår på min lilla svans. Yes, tänkte jag, nu får jag gå utan nånting. Men då plockade Matte fram pojktrosor i bebiesstorlek! Hur kul är det att ha killtrosor? Det är ju hur pinsamt som helst! Men som vanligt får man finna sig i vad Matte bestämmer. Men ibland ramlar de av och då låtsas jag som inget har hänt. Så jag får vädra rumpan i fred och känner mig nästan som vanligt.

 

Idag var också kallt. Tur att man har en vinterkappa.  Men det var helt ok för Teo och jag höll värmen genom att springa som galningar. Matte tog med oss till ett uppkört skoterspår. Det var så kul och det gäller att passa på för Teo är ju inte så lekfull längre, men idag var han som en valp. Vi "raceade" både på skoterspåret och ute i lössnön. Det var ett riktigt pinnrace! Vi jagade varandra och drog i pinnar. Men Teo vinner jämt :( Hur som helst hade vi jätte kul.

 

Här kommer vi i full fart!

 

Ja, nu har vintern riktigt slagit till. Jag fryser såå när jag är ute, så det blir korta promenader med täckjacka på. Jag har lite tur för min favoritmänniskosyster har flyttat hem och hon tycker om att sova. Så jag ligger i hennes säng och sover mycket. Men man måste ju ut och göra sina behov och numera går det fort, jättefort. Jag rusar ut, sätter mig och rusar in. Det blir inte mycket nosande.

 

Lite pinsamt att Matte hann att fota mig i denna position.

 

Matte var iväg till Granngården och där köpte hon märgben till Teo och mig. Vi gnagde och gnagde. Gu va gott det var! Jag försökte gräva ner det i min bädd för att spara, men det fick inte ligga så länge för Teo letade upp benet. Men då passade jag på att ta hans ben. Vi gjorde ett byte alltså.